Norrländska Korrespondenten – 20 december 1856, sida 2

gården och ankrade. I går hade ett större antal arbetare warit detta fartyg be hjelpligt att närma fig till: inre hamnen. — Den 6 Nov. gafs i Göteborg till förmån för de breandskadade i Ekesjö en fonfert, derwid fröken Sandels, brr Dable qwist och Stenhammar biträdde, och fom i nettobehållning inbragt 1500 rdraärgs. — Från Hals stad skrifwes of den 8 dennes: Så wål i dag fom under gårdagen har allmänna uppmärksamheten warit tiftad åt Nissasträömmens häftiga wattenflöde och ielossning. Sedan wi under de närmast föregående weckorna haft ihållande frost, endast afbruten af snöjall, fom underftuns dom warit ymniga, inträffade under fint. lördag ett häftigt regn, fom fortfor under söndagen och förwardlade all snö uti wats ten samt ökade denna ströms wattenmassa till den grad, att def ieband uppress med en stor haftighet och sjelfwa floden steg högt öfwer sina bräddar. Denna stora wattenmassa jemte dass swåra isstycken har under fin passage nedför floden förr orsakat mycken skada. Den har nedrifwit broar, nedbrutit wattenfördämningar wid qwarnwerf, ja till och med förstött hus, belägne wid flodkanten. Från Öregrund skrifwes den 12 Dec.: Jsen har i dag gått ur söodra ffårgårs den, fom således Ar ren ända hit till fas den. Härifrån norrut ligger fast is uti Grepen omkring en och en half mil. J en korrespondensartikel till en Stod holms-tidning läses följande rörande ång: jartyget ÅUmeås förolyckande: Första båtens fånglina hade sprungit, andra båten war redan fullastad med qwinnor och mån, då de i båten warande er bjödo en herr Munthe, fon til landshöfdingen i Umeå, plats ibland fig. Nej, varade den unge mannen; om jag fommer bit, bli wi för många, och båten kantrar. Bättre att jag stannar qwar, få bli åtminstone några rädvade. Han fann också i böljorna fin död, en hjeltedöd, mera ädel än krigarens på flag: fåltet. Ära med hand minne; (Jnsandt.) Julaftonen. Hur grannt derute i de rifa husen nu festligt tändas upp de många ljusen, i fröjd och glädje öfwerflöd och ståt, man åt hwarandra dyra gåftvor ffänter, men kanske mången knappast en gång tänker: Hwad har den fattige att glädjas är? J ymnig prakt och glans, beqwänlig heter; wid borden fulla utaf läckerheter, de Julen fira lyckans gunstlingar, men glömma bort inunder öfwerflöden, att nöden, delande de nappa bröden, en Jul-gåft år i många boningar.