Norrländska Korrespondenten – 17 december 1856, sida 3

skiljdes åt på torget. Huftru min är sjul och hon bor i flygeln, få att wi lefwa på trefligt ungkarlsmaner. Godnatt gubbart! . Wete f—n hwad det mar i Houns fen, fade wännen Allsing då jag och Sirunten (wi kallas för Castor och Pol tur, eller de oskiljaktige här i staden) kl. tre qwart till fer inftällde oss. lÅra pounsch bror! felet låg deri att bror inte war riktigt disponerad — i dag går det bättre. Dessutom har Rums lander — Jafå den broderi Heter Rumlander. Jaha, och är siadens enda mwinhand(are, få att der får man ärliga oc fi na maror. iSkall jag ta frack — är han gift? .Ja, han är gift, men frun är sjuf; tag du bonjouren, det brukas inte hår att gå i frad. Bra, bra — f—n ändä hwad jag likasom är tung i öfwerwäningen. J3ade jag inte att det är goda war ror, menade SEtruntea efter förfta glas fet. Sjunger bror? — förbanna mig