Norrländska Korrespondenten – 10 december 1856, sida 3

21— kf AWAQAT— —a—a men ju mera ban föfte begripa det, de: sto mera förwirradt blef hang förständ. Potterus började blifwa bekymrad för sin wän. — Det är lögn, Erasmus, ropade Trombona en dag under wilda åtbörs der. Du bedrager mig; dessa med pers lor prälande musslor hafwa dykare upp: bemtat ur hafwete djup; de egde redan då perlorna ... och dock ... jag fer, dessa häl för perlorna har du borrat . Erasmus, säg mig fulla sanningen, eller blir jag ursinnig ... Bär du lögn eller sanning på dina läppar? D Sanning, rovade Erasmus; der borta i min jernEina ligga recepterna för dammwattnet, för djurens behand ling, för hela mitt förfarande, hwars resullater ou känner. Men, tillöde han längsammare, ännu är du ej eftertånE. fam, ej kallblodig nog, far att jag skulle funna afbölja för dig hemligheten. Trombona teg dyfter och gick siraxt derefter sin wäg. Denna afton war det ett jorfärligt veganwåder. Trombona wissie att femisten hade lofwat besöla en fur tig sjukling, fom bodde utanför den gam la dammen, och att han alltid höll fädas