kars fattiga ekläreringen med färgade papperslyktor a la Tivoli. ö Och likwäl är det först i Frankrike man rätt får fe ljuseffefter. I Paris. finnes, bland många andra, en wiss ryktbar tråd. gård, hwars namn min fromma Betty fanffe aldrig har hört och fom kallar fig Fardin Mabille. Mellan de täta ber såerna, öfwer de mjuka sandplanerna, öfwer de sammetsfina gräsmattorna sträckas i awällens dunkel en mängd osynliga rörs armar, som uppbära i lusten swäfwande kronor, stjernor, waser m. m., i hwilka otaliga gaslågors glans fördubblas genom brytningen i slipad kristall eller mildras genom att skimra igenom mattslipadt glas. Såsom ett regn af solar swäfwa de dfwer wandrarnes hufwuden och sänkes ett öga till marfen, få frambryta lågorna åf. wen der. De fmyga fig upp ur sjelfwa jorden mellan rofornas stammar och jagminernas spada sjelkar; de flämta i ringar fring blomsterrabatterna, fom böja fig öfwer hwarandra, en mindre cirkel beftänsvigt öfwer en större, och löpa ut i lyfans de spetsar från toppen af dessa grönffande pyramider. Det är felikt, det är för tjusande wackert. Skada, att detta nattens förtrollande. bländwerk, detta glänsande fantasistycke af dagrar och skuggor, solar och stjernor, aldrig kan besökas af dig, min Betty! Från denna höst är strömpaterren i Stockholm om qwällarna eklårerad a Ia NabieNordens fransmän följ exem plet.