Fkl. 11 på aftonen, då halfwa staden ännu Äår på fötter, — dessa lyktor, i hwilka en trerrenören hwar afton studerar konsten att drypa så få drorpar olja som möjligt, säker att ide antastås, då han blott föl jer stadens eget förknappningssystem; desfa lyktor slutligen, fom enkom synas ditstållda på det att wandraren desto bättre måtte se mörkret, ty någon annan rytta göra de ide; betrakta allt detta, min fås ra Betts, och lår dig deraf, art hwad man gör skall man göra med besked, annars duger det till platt intet. Battre än en sådan upplysning år det blinda mörkret; då har man åtminstone want sina ögon derwid, i slället att nu bedragas ar fuftz werk, fom ide upplysa annat än fin egen erbarmlighet. Gå deremot om qwällen i en af utlandets städer, hwilken som helst numera, stor eller liten. Blandande gaslågor, ofta 4 till 6 tum höga, upplysa på korta mellanrum och långt ingå natten alla allmänna plat: fer. Når då kommer dertill, att jordwår ningarna i de flesta hus äro upptagne af handelsbutiker eller werkstäder och att alla dessa inwändigt belysas med gas och kasta sitt skimmer åt gatan, få är Det på dessa gator ljuft fom om dagen, åtminstone få att man obehindradt fan läsa i bok. Jag werkligen blygs att nämna för dig en så simpel och gammal sak; men olyckan är att många de allra simplane och wanligaste förbättringar i utlandet ännu äto en stor, ja en obegripelig nyhet för of hår hemma. i Det är bekant, att lysgasen tillwerkas af en mängd olifa ämnen, oljor, fett, stenkol m. m. Från de stora reservoarerna drifwes den genom tryckning in uti gjutna hufwudrör af tackjern, fom nedlåggas uns; der gatorna, wanligen en half aln under jordytan, och från dessa Åter in uti bird ren till bostäderna. Tändningen är mycket lätt; en skrufning på ventilen, och tjugu lågor funna tändas i ett ögonblick. Eläd:ningen är ännu lättare; man tillskrufwar ventilen, och allt är mörkt. På samma fått öfar eller minskar man lägans efter behag. Den wanliga gasen ger blott der många lågor brinna i samma rum en märkbar luft. Frågan om och huru wåra finska städer funna begagna gaslygningen beror mindre på tillwerkningokostnaden, fom nästan år: ligen minskas genom nyare uppfinningar, än på rörläggningen. som blir dyr, der en stad år glest bebyggd och med låga hus. Sknlle nu gasen anwändas endast iill gat lyaningen, få wore wäl föga hopp att når gonsin fe den införd hos of. Men lyc ligtwis är den anwändbar nåstan öfwerallt, der ljus, och ej sällan wärme behöfwas. Jcke blott fabriker, och handelsbodar och wärdshus finna uträkning wid att bes gagna den; de slesta, om ide alla, större werkståder upplpsas med gas, och alla betala en afgift i proportion efter mångden af den gas de förbruka. Jag såg i Läbeck en ganska mventiös kontroll der: uppå. En guldjfmed hade anbragtåi fin werk: stad ett serskildt litet gasrör, och begagnade lågan, medeist blåsrör, till mimndre lödningar och rylikt. Nu tändes och släck tes lågan wäl tjugu gånger om dagen; huru skulle gasäåtgängen kontrolleras? Jo, hwarje gång ventilen öppnades, sattes ett litet ur i gång, och hwar gång den fång: des, stadnade det. Men uret befann fig i ett titet läst skåp, till hwilket en fradstjenare hade nyckeln. När nu denne tid efter annan gjorde sin rund och öppnade skåpet, annoterade han för hwar gång hus ru längt uret framskridit; kunde säledes noga beräkna färbrukningen och debiterar de guldsmeden i proportion derefter wid årets slut. Jag föreställer mig, att Set år den ene skuda gasförbrufningen, fom, engång bee kant oh wärderad, fall göra gaslysning möjlig åfmen hos oss. i Men Betto as mi från nyttan till nö