Norrländska Korrespondenten – 6 december 1856, sida 3

haste kemister. Han hette Erasmus de Poterre eller Erasmus Potterus. Han försmädde att begifwa fig till Burguns darens Hof eller till Spanien såsom läfare, hwilket efter den tidens föreftålls ning wille säga uugefär det samma fom en man, hwilken war besittning af uns derbara funskaver, och der tillwinna fig anseende, penningar och ett äradt namn genom att förwilla och bedraga lättrogs na menniskor med fina hewlighetsfulla kunskaper, bwilket dock hade warit för honom ganska lätt. Potterus war en werklig lärd, och af hans stilla werksambet, af hans ensliga nätters tysta arbe ten framstod för wetenskapen mången wigtig uppfinning. Ingen war mera främmande för mysticismen, fom i dessa tider hade inträngt uti läfare: och apoc tbefarefonften och fom förlorade fig i alkymiens dunklaste regioner, än juft Potterus. Och dock war Erasmus Potterus werks ligen i besittning af hemliga kunskaper, fom wida öfwerstego dem, bwilka bhofastrologerna oc alkymisterna emot mwerfs liga förbållandet skröto af att ega. Att Potterus kunde göra guld, ansågs