Norrländska Korrespondenten – 6 december 1856, sida 2

enkla sängen wewod, längtan och smärta bortsmälta och strömma i lindrande tår. floder. Då edra själsögon beundrande bwila på den ewigt friska blomfterfrans fen af odödliga tonskapelser, hwilken strälande omgifwer den förklarade mästarens bild, då de skönt underbara blommorna: Euroante, Oberon, — den ewigt unga rosen: Friskytten, den buldt leende majs blomman: Preciosa, — de otaliga sångblommorna och andre retande knoppar blända och bänrycka er, glöm då ej den lilla bleka Snöklockan, fom få tjuft Flins gar oc få slygg döljer sig bakom de ans dra ypriga blomgestalterna, belsa den med bjerta och mun och tacka den färe mästaren för en sädan ljuf skänk. — J sanning denna Snöklocka, denna ömma, wemodsfulla säng om kär skatt på wandrine, år en lysande daggdroppe på det skönaue bladet i den oförgätliges gyllene lagerfrona. J-n. —— ————