Norrländska Korrespondenten – 3 december 1856, sida 3

Margaretha wissna — dä kände wi hen nes hjerta. Hnru mycket hon älskade den bort gångne, tillstod hon först på fin dödssäng, oc, oaktadt sitt hemliga swåra It dande har hon dock blifwit en rask, from, pligttrogen qwinna mot sin man, aldrig har hon nämnt den älskades namn, men detta lilla blad funno wi i hennes bonbok. Se der, behäll det till ett minne af henne; ni har skankt mitt arma : mängen glädje, hon kunde ej afwakta ti den, då de första snödropparne uppwak nade. Förgät icke henne, den arma Mar. gäretha! — Den olycklige ängerfulle fadrens heta tärar hämmade de sista orden. (Forts.