Samums heta ökenwind kännes i sufien — det blir för qwaft! Wi slita of löfa från förtrolningen och skynda ut. Den friska aftonluften flägtar emot oss. Ruka banan dånar, fyrwerkerierna gnistra mete lan träden, upplysande det brokiga men niskobwimlet. Wi gå fram och åter på terassen, fe de snäckomkransade blomterställningarne och dernere glaspavisjongen, i hwars ljusskimmer foltmassan! rörer fig af och an; Lumbeves orchencr spelar Mendelfojr-Bartoldyg sommar nattsdtöm — vpå afständ twers öfwer wattnet, som glittrar mellan träden, ju ber en och annan ton öfwer från Bells mansön. — Det är en hel fönerld. — — — — mor och taggar tränga fia in i fören. I