Norrländska Korrespondenten – 29 november 1856, sida 3

ta ryttare på wägen och förswinna lika bastigt mellan tråden, Nundtomkring höras fioler, vositiver och klarinetter i det mest omusikaliska wirr-warr. Från de bwita tälten vå baden ljuda fånger och skratt, lindansare och marktschrejare täfla med polichinell och marionett-theatrarne att locka äskädare. Ett siycke längre bort wisas huruledes, Jnavisitionen steker en kejjarjamilj i det tredje ärhundradet, hwilket med ofantliga bokstafwer stär att läsa på en målad och öfwer ingången upphängd tafla. Åndå längre bort bes stavas Lyfteftjernan — ett enda flagg lanterna magica, i hwilken hwer och en stall få fe fin fårafte. Det händer icke sällan att de praltiska danska bönderna wilja hafwa sina pengar igen, gif wande sig hin på att det icke war deras färefta de sett derinne. Straxt bredwid dansas på lina, under positivmusif, af en italienare och en martatta i förening med en papegojlif tyska, fom skriker och slär på tambour de basque. Sedan wi besett allt detta, gå wi in i ett tält, hwarest förfriskningar erhålas. Her låter ett tprolersallskap höra fig i nationalfoftym, Alla de äldre manliga