samma ögonblick öppnade Vincent dörs ren till ett inre rum, och han warseblef wid skenet af en brasa, som muntert sprakade, Susanna, fom sysslade wid det aldra trefligaste thäbord och fom bad dem wara wälkomna. Vincent lutade fig mot honom och fattade hane hand. ue der den skatten, jag lofwat dig, fade han, ett godt yrke, fom ger dig ditt uppehälle, och en god hustru, fom gör vig lycklig. Allt hwad du bår fer, bar du sjelf förtjent od) det tillhör dig. Blif ej ond öfwer att jag narrat dig litet. Jag har blott gjort med dig som med småbarnen, bestrukit randen af glas fet fom innehåller läkemedlet, med litet fötjafer. (Slut.) — ———— — ——