utdrag: Sår man til talmansutnämningarne, få blifwer swårt inse, huru desamma lunna stå tillsammans meb någon werklig förändring af regeringssystem, med bortläggande af de gamla reaftionåra fördos marna. J det konstitutiorella England rättar regenten t. o. m. hela sin enskilda omgifning efter parlamentets wilja; här rättas allt efter regentens, ide allenaft rådgifware, utan äfwen representationens talmän. Så långt äro wi ännu frän all parlamentarisk styrelse. De män, som ansågos påluligast att föra talmansklubban wid 1853 års rifsdag, medan hrr Sparre, Palmstjerna och Reuterdahl wid rädsbordet representerade systemets anda och politiska färg, haf va äfwen wid den innewarande dertill ansetts lämpligast, se dan ofwannämnde hrr mått, enligt Stäns dernas och nationens bestämda yrkanden derpå, lemna sina tabutetter åt her Lv gerheim, Almqwist och Gänther, hwilkas inträde i fonseljen full: wara underpan ten för nationen på det gamla reaktionära systemets förwandling till ett nationellt liberalt, fulltomtigt swenskt och grund. lagsenligt i alla rigtningar. .. CEhdellertid har landet härutinnan erhållit en tydlig förklaring, som ej bör förbises. Med junkerpartiets gamle chef grefwe Hamilton, den statskyrklige och! Lutherskt papistiska Neuterdahl, fom rege ringen genom biskop Butschis förbigående dertill gjort sjeljskrifven, sedan han icke längre kunde bibehälla taburetten, aflidne assessor Lagergrens efterträdare, assessor After, fom wid förra riksdagen alldeles misslyckades förwärfwa fig ständets för troende och ej ens inkom bland eleftorerne. Nils Strindlund till talman sami ben prelatensiske och ultrakonservative bi skop Annerstedt och statsrådskandide ten den förtrogne Schwan, hwill en aldrabäst skall förftå den innersta tanken, till vice talmän, hwilka allesammans ega stora och obestridliga förtjenster om reaktionens befrämjande, anslags ohejdade bewiljande och de gamla sempathiernas och :endensernas utwackling oc befrämjande, — med alt detta har det nya systemet representeradt af herrar Almqwist och Gunther, som bor gade för stora förhoppningar, så mycken blind förtjusning, som skulle grundlägga wåndpunkten för wår yttre och inre pos litiks imstående på helt andra, wärdigare och ärofullare wägar, än man trampat sedan 1810 och 1812, gifwu de nywalda