Norrländska Korrespondenten – 22 november 1856, sida 2

högtidliga tillfällen, Carl mäste säledes anse saken fullkomligt allwarsam. Vincent eggade honom ytterligare, upp: repande att ban bade framtiden i fin hand; detta werkade, och den unge man: nen tog godnatt, glad i hägen och fast besluten till hwilka mödor och förfafelfer fom helst. Hans onkels förtroliga meddelen förs jagade dock sömnen och kom fantasien att spela ut i jättestora förhoppningar och framtidsplaner. Natten förflöt sälunda i feberfpån: ning, och den gryende morgonen fann den unge arbetaren ännu grubblande på sättet att förwärfwa den af invaliden omnämnda erforderliga summan. Då Susanna fram på morgonen kom ned, war han redan for längesedan ut gången till sitt arbete. Vincent, fom observerade flickans förs toåning, smälog, men iakttog samma tostnad od föröchallsamhet fom han anbes ) fallt ten unge arbetaren, dertill få myc: t: mera böjd fom han först mille erfa: ö ra huru pass mycken ijardighet Carl flute sådagafågga i werkställandet af fina nya föresatser.