ets bortskaffande från denna kungliga .tomenadplals; men på hög befallning iå ick lilla Michel, fom ide tycktes göra nä jon förtret wara i fred och ostörd husera de kungliga buskagerna och fållarglugs i garne och kände fig slutligen helt hems i mastadd. En wacker dag, då dörren till KLongl. stenmuseum stod öppen sprang han i dit in och kilade der lätt och bebändigt mellan åldre och nyare plastiska mästersterwerk. Sluttigen blef han warse ett af hr Fornander i terracotta arbet adt lodjur, som stod förwaradt under en glaskupa; rofdjursnaturen waknade wid denna ans blick till nytt lif, nåfwen fmög fig sakta fram och störtade sedermera ned på sitt byte; upa och lodjur sönderslogos, hwarwid angriparen utan twiswel sjelf fid åt: skiliga skråmor. Sedan def har Michel naturligtwis fallit i onåd och blifwit förwisad från hofwet. — Sresundsposten för den 7 Nov. berättar följande olyckshåndelse: Mid gräfning af en drunn, hos äboen Johannes Änders son i Gularp of Onsjö härad, mträffade i måndags den olydös bändelsen, att brunnen, fom war 18 ale nar djup, sammamstörtade, derwid 2:ne af arbetarne, foldaten Nils Hägg och husmannen Hans Jönsson, fom nedstigit i brunnen att lägga grundstocarne, ljöto döden. Minst 3:ne dagars tid anses åtgå för att uppkasta den nedrafande joremassa, som betäcker begge liken. Ur ett bref från pastor Andrn, för nårs warande prest wid swenska förfamtingen i föpingen Moline i Nordamerika, belägen 280 swenska mil wester om Nework, med dela wi efter Malmö Nya Allehanda följande: Swenska församlingen i Moline består af 4 a 500 personer, inga förmögna, de fle sa i bergliga, några äfwen i torftiga omständigheter. De flesta hafwa jysset sattaing wid fabriker. Det är en ren galenskap för dem, fom hafwa det någor fu: da bra hemma, att ge sig hit ut, der många ofånda swårigheter möta; illusionerna förjwinna fnart för den falla werfs ligheten, de flesta falla snart offer för hemsjukan. Huru bör man rätt bruka sin hand? (Sång inter pocula.) Om du din lyda wil, Min wan, bjud alltid till Att nytija handen rått! Den saken är ej lätt; Och dock skall det din lyda göra Om a iid blott du fan Som en förständig man Din hand hår röra Och hofwiski föra. Du, till exempel, får En fråga fom år swär, Och intet swar du wet, — I din förlågentet Lägg handen på din panna fakta Och häll den långe qwar, Lik den, fom tankar har, Och mumla safta Och skyn betrakta; Du möter en patron Af dem, som gifwa ton, Han wisar sig förnäm; Men derfor ej dig grän, — Tag hatten i din hand — för åran! Strart tänter han om dig: En hygglig karl! För mig Stor wordnad bär han, Belefwad är han.