Norrländska Korrespondenten – 19 november 1856, sida 2

rat all matlust. Vincent gjorde ensam heder åt den tarfliga anrättningen, fris gets mödor hade want honom att un: der alla förhållanden upprättbälla magens privilegier, men han blef fnart mått och tog åter platå uti fin floppade ländstol wid fönstret. Efter att hafwa fällt allting i Ord. ning igen, tog Susanna, fom kände behof aflatt wara ensam, ett ljud, omfams nade invaliden och gick til sitt rum. Bins cent och den unge arbetaren woro nu ensamma. Denne sednare ämnade sig äfwen att säga godnatt, men den gamle soldaten gaf honom ett teden att stjuta rigeln för dörren och nårma sig. Jag will tala wid dig, fade ban allwarligt. Carl, fom fruktade förebrås elser, förblef ståcende framför gubben, men denne gaf honom tecken att sätta fig. Har du wäl tänkt på hwad du nyss yttrade? fade han till fin brorson, un deridet han skarpt firerade honom. Skulle du werkligen wara i stånd til förfafel: fer under en lång följd af år för att blifwa rik??