ned mun macinmessigt uttalace orden, woro örou och taafar belt och hället hos kusinen, som under tiden öppnat dörren, fommit in och lagt fin mögfa på border som flod midt uti windskammaren. Ålagd tystnad genom den forisatta läsningen, helsade den unge arbetaren bwarfen vå fin onkel eller fin kusin, utan gick from till fönftret, och siödde fig deremot medarmarna i kors. Susonna fortsatte fin läsning utan att förnä ett enda erd. Son war just wid denna mosaif af nybeter, fom man ofta sinner nonins garne under titel af firödda underråt: teliev. Carl fom i början syntes fullkomligt likgittig för läsningen, lyssnade slutligen dertid alld-les mot fin wilja. Efter att bafwa genomögnai ätskilliga annoncer em sstalder, eitswäder, dödsfall och Hae lif, fom cCnsanna slutligen till följande: En fattig kosporior från Besanson, Pierre Lefcore, hade fått deu t an zi hwad pris fom belit göra lycka, och beflöt ott resa till Westindien, ywilket van hört omtalas säsom et: rittigt eldo. rado. Han jätte det lilla han egde, for