till Nyföpiag! Till Nyköping! bwad fi ger frun? Jo holt wisst äro wi der om nägra timmar. Ftu Simpa fick åter en fänning af dändimpen oh skyndade tid faptenen, som bekräftade det olyckliga wisstaget att hafwa gätt på orätt fartyg. pwad war nu att göra? Kantenen för reslog att landsätta frun på en udde der bon kunde inwänta ett annat ång: fartyg fom passerade förbi på äterresan till Stockholm. Sagt oh gjort. Likt In: geborg i Tearers Frithiof fatt nu fru Simvpa ensam vå den ödsliga kusten och säg der forswinnande fartyget, öfwerlemnad åt dyflra betraktelser. Timma eft:er timma förswann, meu någor natt ängs fartyg wille ej synas till. Skymningen inställde sig och ursigterna mörfnade allt mer, då bon plötsligt fick böra ett pla: skande i siön och uppgaf derför ett wäl digt ropande med deuna wälbekanta basgröst hwarmed bon få ofta briljerat wid musifsotrrerna i Köving. Ändtliaen kom en bår med en matros som rutbrast: Ywa setter bo här ätter? Ankommen utan widare äfwentor til Stockholm erfor Hon att magisterpromo Uiionta redan war förbi oc att det se