Norrländska Korrespondenten – 12 november 1856, sida 2

i ; esse ) — widtagne för manskapeto trefnad och wärd. Nämde garde lärer omwerlande med de båda gardesregementena hwart 9:de dygn bestrida kongl. slottshögwakten. — J uitländska blad omförmäles såsom ofte, att ett giitermål skall wara å bone mellan prins Napolron och den nu fems tonåriga prinsessan Marie of Leuchtenberg, den aflidne Hertigens af Leuchtenberg äldsta dotter. tt annat ryfte will weta att en förmälning skall wara i fråga mellan hertigens af Lructenberg enka, sttorfurstinnan Marta Nikolajewna och fos nungen af Sardinien. — Den nill rikets ständer aflåtna fal. propositionen, i fråga om förändrade före skrijter för bewåringspliktens utgörande, ajjer endast dess framflyttning ett är, och att ingen skall få taga lega, fom fyllt 34 år, ifall han förut ide warit militär, samt 37 år, om han förut tjenat säsom soldat För öfrigt föresläs, att femte klassens ber wäringsynglingar skola få säsom legokerl för andra ingå i bewäringstjenst. — Till K. Mit har en petition blifwit ingifden om inrättande af ett högre lärowerk i Luleå. — Den egentliga förewändningen enligt uppgif: i A. B. för österrifarnes qwar: flunnade i fursstendömena ach engelska flottang återkomst tifl Swarta hafvet År, säsom man wet, den, ait gränseregltemgen mot Bessarabien ännu icke blifwit fullbordad till följd af Rosslands wägran att aftråda Belgra oc Oemön. De motiver, fom förmå Rypland till inwändumgar I detta hänfsende, förtjena att når got nårmare belyfag, ty man fan taga för afgjordt, att om ide Ropland mille för. :ägot wigtigt åndamäl frinagå fredåtraf: taten, stulle det ite blottställa fig för olägenheten och frödmjukeljen alt se sina riv. lers flaggor swaja utanför fina hamnar i Swarfa hafwet. Saken fårhåker fig på följande sätt: Ryssarne Ha, såsom man wet, gjort anspräf på södra Bot grad, beläget nåra spetsen af en bland Pe jjsar, fom stå i förbmdelse med Donan och på hwilla inger mnkte wid pariser-. fongreesen Medan Östertite och Eng land gemensam t motfötte sig detta anspråf, ansäg Frankrise att Ryssland gerna une de behålla platsen, förutsatt att en wäg anlades mellan densamma oc sjön, för att uppråtthälla förbindelse mellan fäst. ningarne Jimall och Reni. Wågen skulle gå öfwer Meldavia. Men äfwen på detta alltför medgörliga förslag wille Russland ide ingå, uian att på samma gång få sig bewiljart utiträde till ssen, d. w. s. till Donau, för fiskareom andra båtar, till: horanre mwånarne i Volgrad. Detta innebar ingenting mer och ingenting minpe ån bibchållandet af en wattenkom mu nifat:on med Denau, hwilfet äter stod få belt och hället i sirid mot traktatens an: da ech syfte, att det naturligtws ice fun: de bewiljas. Emellertid hade Rysslands sista fordran blottat tess werkliga afsigter. I denna fråga åro dock alla be andra mafternas äsigter och mticofen få önvers ensstämmande, att det nu timade minifter: ombptet i Kons:antinopel och de förändra. de förhållanden i afsecnde på de fråm. — ——