Norrländska Korrespondenten – 8 november 1856, sida 3

ta wilkor slall wär glädje blifwa ren och sann. Jag kände mig djupt rörd men wängrade dock at emottaga priset för en handling, bwars beta förtjenst bestod i deg Fel der. To lifwäl icke, fortfor Feodor ifrigt, att wi igenom detta tecfen af wår tacksampbet, bwilket wi bedja er förwara som ett minne, anse oss ide wara er nåsot widare skoltige. Wet, att om ni pörer ifrän er detta minne, funna wi icke emots taga er wålgärning! tilltalade han och född ånyo til mina fötter Uvvresande honem, förmådde jag ide längre emoistä. Några dagar derefter lemnade jag Moffow. Portföljen innehöll, jemte twå sköna, rikt infattade miniatur portratiecr af gcodor och Eudora, en half million silfwer-vubel, och dessa ord, underteds nade af Frodor: TU den frie mannen, som beftiade inig (Slut.)