Norrländska Korrespondenten – 8 november 1856, sida 2

den att förmå mig stanna. Han anhöll derom med få odmjuk, bedjande mine od i en ton, fom mun begognar för att bönfalla om en nåd, att jag nu ansåg ttifälet watra gonaande och ögonblicket afgörande, för att uppfylla mitt til min unga skyddling gijna lofte. Med kölo lade jag guldet oh allt Det öfriga tilbafa på border och fade: ger grefwe, ni wet att jag är en generös spelare oc jag will ytterhgare wisa det, men förlit, vå tredit sselur jag aldtig. Naågot faller mig öjonbude ligt in, för salsamberens skull ffude jag önska art bli moskovitisk grundegare. Jag bar hört, att ni på st anden af Wolga stal ega en liten domän; om ni sa bes hagar, insärter jag emot den allt hwad Jag wunnit oc ni hår pa bordet ser. Man måste kanna spellidelsens wälde för ott fatta art Grefwen icke drog i betänfande art ingå på detta förfligs Ja, om Lucifer sjelf i detta ogonblic sereslägit honom att uppsätta och fösstrifwa sin själ emot några dukater, stulle han