fom ej tillåter den minsla missakftning mot en q vinna. Bou-Akas är mycket sträng i i fina rei giösa förrättningar; han underläter aldrig fina böner od twagningar och har fyra bustrur, det i koranen tillätna antalet. Då det kommit till hans kunskap, att kadia i en af de tolf stammarne skipade rättwisa vå ett utmärkt sätt och fällde domar fom skulle warit wärdiga kung Salomo sjeli, beslöt Bou-Akas fom en ny paroun al Raschid, att med egna ögon öf vertyga fig om ryltets sanning. Han begaf fig följaftligen, klädd fom en föpe man, utan wapen eller tjenare, till fas dins stad, ridande ett sedigt arabifft sto. Just som ban anlände dit och skulle tida in genom stadsporten, fattade en frympe ling tag i kanten af hang burnus och bad honom i profetens namn om en allmofa. Bou Akas gaf honom penningar men frymplingen behöll ännu fut tag. Hwad mil du? frägade scheiken, jag bar ju redan gifwit dig en almosa. — Ja, fade tiggaren, men tagen få ger ej blott: Du skall gifwa almosor åt Din broder, utan äfwen: Du skall göra allt hwad du kaa för bin broder. —