Norrländska Korrespondenten – 25 oktober 1856, sida 2

pade den sin ficka och gick widare, gjore de Bou-Akas ett tecken ätt sina chinaur (fom äfwen!:edes förktädde följde honom och lände scheikens wilja) och förbrgtis rens hufwud war inom några ögonblick stilot från bang kropp. I följd af deta summariska sätt att skiva rättwisa är det en sägen bland araberna, att ett barn fån särdas genom Bou Afas land med en guldkrona på hufwudet, utan att en enda hand utsträckes för att taga Henne. Scheiken har for aktning för q vinnor oh bar befalt att når Ferdj Onabs qwinnor gå ut för att hemta matten, fall hwarie karl, då ban möter dem, wånda bort hufwudet. Önskande att före wissa sig om huruwida hans befallning i detta hänscende efterlefdes, gick ban en gång ut sörflädd, od da han mötte en skon arabisk lida vå wågen till källan, närmade ban sig benne och velsade. Flice kan säg på honom förwånad och sade: Gi härifrån, främling, du känner ci för hwilka faror da utsätter dig. — Och när Bou-Akas fortfor att tillrala benne, tillade hon: Däraftige man, wet DU ej art wi äro i Bou Djenonis tand,