Norrländska Korrespondenten – 25 oktober 1856, sida 2

kommendationsbrefwet, fin bössa, fin hund eller fin fnif. Om det är bössan, kastar ban den på areln, om hunden, leder han den i ett band; om knifwen, bänger Han den om halsen; och med någondera aj dessa mältiga talismaner, af hwilfa bwar och en medför sin särskilta grad af ut mårfelje, färdas främlingen genom de tolf stammarnes land ei blott oskadd, utan röner öfwerallt sasom Bou-Akas gäst den yttersta uppmärksamhet och gäst frihet. När den resande bunnit gränfen af Ferdj Ona oc är på wäg att lemna det, öfwerlemnar han knifwen, bunden eller bössan ät den första arab han möter. Om araben jagar, lemnar han jagten; om han arbetar på fåltet, lemnar han plogen oh skyndar att åter ställa den dyrbara klenoden til Bou Akas. När Bou Akas först antog styrelsen, war landet ofredadt af röfware; men han fann snart ett medel att utrota dem. Han förklädde sig till en fattig köpman, gick ut och släppte en douro (ett guld mynt) på marfen, noga aktande sig att förlora den ur sigte. Om den perjon fom räkade att taga uvp douron, ftops