Norrländska Korrespondenten – 22 oktober 1856, sida 3

——fT det bröt den swaga blomman. Will Ri göra mig en wacker likkista, Måhter Hand? Med deltagande i Grefwens sorg yttrar de Mäster Herman ett tysi ja till dennes önskan. Grefwe Å. kastade en blid vä det slumrande barnet, lade en fylld börs på waggan, frosjade en tår i fina ögon och aflågsnade sig hastigt. exiffiftr sade Måner Herrman då Grefwen war borta — är ett gott urbete — det är att fortjena pä, men sannt att säga, will hyfwel och säg gä något tungt derna gång. Men det är få stäl: nu — det kan icke hjelvas. Och Master Herrman satte sig tyst och stilla på sin stol och böjde hufwudet i fin hand — hans tarkar gingo få uns derligt och han tantte på rikedomens fattigdom oc fattigdomens rikdom. ch han wille ide byta, uten tackade fin Gud oc böjde ned fina fuån för lifwets oc dödens Herrc. Emellan hustruns badd och barnets wogga knäföll han och bad en ianerlig bön. Prosaiska menniskor wilia påstå att winden nu började susa igenom dörrspringorna och blasten ref falken lös från wäggen, men Måster