K— — (ommandes steg. Förf då far oh mor lindade fring dem sina armar, wufnade de oc kommo tillbaka til den werkligwerlden. — Gud ware lof, att Ihan ifwet qwarl utropade Or Marbei:; men sådant der tyder jag ej om bos ca Kerub och en Seraf! Bort härifcän! J morgon jagar jag Er båda ur paradiset, ty I han nu nalkats til Kun. skapent Tråd, och funnit att J åren twå naturliga menniskor. Hädaneftet ö stolen J, såsom Edra första föräldrar. åta Edert åröd i Ert anletes sweti, men, wäl förstäendes, i sallstap med hwar. andra. Bäda Hen J, såsom jag nu wäl märker, ett nort Hål på armbågen. Det är ingen annan än Presten som fan laga det — Bloga åtetwande te: unga med be älffade gamle. — Följan de dagen firades wigseln. Frän korkan sieg man i reswagnen. Hår duger dei ej att wara lingte, fade Hr Marbcl. -Wi resa nu till Alieck, för att göra wår bosättning för lijstiden. Mer först fa. du, Konrad! fara tid Leipzig I affärer för min räkning. Här är din instrul tion och dina fullmakter. Sednast om 14 dagar år du vi Alteck. Josefa kan följa dig pårresan, att du ej må bu tråfigt! — Oc så skedde der. Redan på tolfte dagen fom Konrad med sin unga fru til Altec, hwarest fader Mar: bel, Fru Walter och snart hela byn jubs tande ilade dem till mötes. Josefa blom: strade fom en ro:. Hon forsafrade, an hon först genom fin käårlet hade bufwir förtlarad, men art det weckugen wore åu mer gudouligt, när lsärleken i fin Os stuld antager ca naget omer men fit nutur. (Su)