Norrländska Korrespondenten – 15 oktober 1856, sida 3

begriper ej, hur jag skulle kunna lefwa nära till Er och wara hos Er bestän digt. Gör mig mera likgiltig för Er, förstör den underbara känsla, som redan wid blotta tanken på Er genombäfwar mig, blif mera lik andra mån! Då ska: jag oc funna umgås med Er, fom mer andra menniskor, och kanske är jag Ivd ligare, i ju mer mensklig gestalt jag flår framför Er oh Ni framför mig! — — Hr Marbel, fom måsle läsa och gerna läste Josefas bref, smålog och sade: Konrad, Serafen anser dig för en Kerub. Men wänten, J paradisets barn! J frolen snart få kropp och blifwa jor. diska. Tålamod, tålamod! 21. Slutet. Angenämare kunde Konrad icke bli öfwerraskad, än då ban en bag i fällr skap med fin fosterfar for till Hr v. Mui lenroth til middag, oc wid inträdander i rummet fann Fru Walter och Josefa fig til mötes. Konrad blekuade af glådje, omfamnade modren med båftigbet, men bans ögon woro ofränwändt fåfade på Josefa, fom stod der orörlig, merd nlödande kinder och sänkta blickar. Den så kallade bildade weridens antagna höf