Norrländska Korrespondenten – 15 oktober 1856, sida 3

TcO1i— — Josefa skilorade han sitt hjectas historia och sitt hjertas önskningar. — Hr Mar bel hade så mycket att ordna och bestyra i Regensburg, att tre weckor förgingo, innan man kunde tänka på resan till Alteck. Emedlertid hade en liflig bref werling genast kommit i gäng. Fru Walters bref andades innerlig hänryckning: hon nämnde huru Josefa redan fullkomligt tillfrisfnat od huru bon i fin tysta glädje mera liknade en förklarad, än en jordisk warelje. Också Jofec fa skref. Konrad läste od omläste hen. ned bref få ofta han kunde fi några ör gonblicks ensamhet, och fick han ej tid att läsa, sä betraktade han, om ock endaft förstulet och flygtigt, hennes stil; och war äfven detta honom ide förunnadt:, få lade han ätminstone fin hand vå de Heliga bladen, hwilfa han Öfwerallt bar hos fig, och det förekom honom vå, säsom berörde han Josefas hand. — Flickan war emedlertid i fina bref lika underlig, fom bon warit i sitt ume gänge. — Mej! skref bon hland an. nat, jag älskar Er ide, jag fan ide äl sta Er. Aldrig har en sädan känsla för Er urpstigit i mitt hjerta. Min moder,