m f i—ä .2ce— FT TIS a frägan ... och, käre Konrad! må det nu ha warit mig ett häl på avindågen eller icke ... det war just den aldra wigtigaste frågan för mitt hjerta. Ders på spelade wi den lila komedien, i ywil fen ditt hjerta ej få litet räkade i llämma. Du Fall ide ångra hwad du gjort. Du har gjort din gamle fofterfader genomlocklig, du har äterfört mig till det förlorade paradiset. Nu är komedien slut. Jag reser med dig till Alteck, bor bos dig, bjelper dig med ett och annat. 3 Alteck wilia wi bygga oss en himmel vå jorden och göra of wärdiga bimmelen ofwan stjernorna. På älderdomen will jag nu befänna Fru Walter min trogna kärlek, och den der serafen, du wet, får du på din andel! — 20. Serafen. Om den glådje, tadjambhet od) kärlek, fom Konrad kände, behöfwer intet ord sågas. Enowar kan lärt föreställa fig, pur locksalig han war. När han sedan blef ensam på sitt rum, sjönk han på fina knån, och med glädjetärar och upplyftade händer tackade han Gud. Derpå satie han fig til skrifbordet: til Fru Wartter skref han om fin lyda, och för