Norrländska Korrespondenten – 15 oktober 1856, sida 2

eljest skulle ha rifwit ett ohjelpligt hål på min armbäge. Endast genom Tal lenrotb erhöll jag tid efter annan underrättelsc om min gamla flame ma, od då den ädle Walter dog utan förmögenhet, tår jag försörja Enkan ge nom Wallenroty. Wi läto henne fatta til altec. Fru Walter, fade jag till Wallenrotb, är säkert ännu en engel. — Och om hon är en enget, fade han, Ysä är bennes dotter Josefa fäfert en feraf. — Hm, tänkte jag, om så är, och om Konrad är rätte mannen, få fome mer der ingenting att fattas. DÅ Fru Walter med sin seraf blef qwar i Alteck, oc dig flyttade wi dit. — Hör nu wi dare: få ofta du war hufwudstaden hos Hr Schmidt med räåkenskaper och penningar, reste jag inkognito (okänd) genom Alteck. Mitt hierta gladde sig öfwer dig. Du hade i allt börjat med hålet på armbägen. Hwad hade du icke uträttat på ett enda är! Då beslöt jag att antaga dig sons ställe, och att gifwa dig mi förmögenhet. Ty, tänkte jag, Konrad ir en god och bra ynaling; men månne ban också älskar mig få, som en fon bör älska? Det der war just