Norrländska Korrespondenten – 11 oktober 1856, sida 3

barn! yttrade slutligen fader Marbel, Pdet blir wäl bäst, att jag berättar du; alt efter tidsföljd oh i ordning. Sätt dig! Def är fannt, att jag hade förtret oc motgång i hufwudstaden. Jag wet ide, hur Fursten fom på den tanken, arr wilja hänga på mig adele:iteln. För udeln bar jag ull högaftning; en äte skillnad mellan ständen måne finnas, eburu uden wida bättre skiljer fåret från geten, än namnet. Den fom will göra sin s. k. lycka på embetsmannubanan, oh wara nåra Fnrstens person, eller will ernå en widsiräcktare werkningskrets för fina gäfwor, han må läta adla sig! ban gör rätt deri. Der är ett nyttigt arf för barnen. Men åt en af op, fom ej åstundar något inflytande staten aller några äroställen, jom år tillfreds med hwad ingen furste fan aifwa, nemligen ett rent hjerta, ywilkat mil oh gör så modet godt des fan... ären uf of får ger jag, bringar en sådan der pergas mentsfallmakt endast förlagenhet od) obehag. (Forts.)