Norrländska Korrespondenten – 11 oktober 1856, sida 3

men från Ost Jndien? — — Nej Hr Konrad! — — Jde äterkommen? Det är ju motfågelje! Nej, nej! ingen motsägelse, ty ban war aldrig i DR-Indien! — hördes i detsamma en känd, en kär, en älskad röst frän det närliggande rummct. Hand i band med Hr Smidt iuträdde den gamle Hr Mardel. Hau utbredde fina armar mot Konrad och ropade: Pin fon!, oc omfamnade den unga mannen fom stod der stel fom en bildstod och en ling stund medwetalös af hvad fom tilldrog fig. — — Rej, min föriräffli ge gosse! jag war aldrig ton Jndien. Kom och slut mig än en gång till dit ädla bjerti; du är mitt lifs glädje! Trock mig fastare, fastare till dig. Du är den, du bör wara. Gud i himmelen wälsigne dig! Jag fan det ide 19. Sörfiaring. Den gode Ör Marbels hänryckning war ej mindre än den ofwerraskade Kon rads, hwilfen på länge icke kunde finne ord för att uttrycka fina kånslor. Mur bade så mycket att såaga hwarandra, och man sade hwarandra så mycket, och e wieste, hur allt tillgått. — Se säå, min