Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1856, sida 2

få är han tillfreds, och han finner me del till allt: Ni är bonom alldeles um: bärlig. Nå wäl, fåg, besäm, afgör Ni sjelf, bur mycket jag för min råkning skall slica honom! Detta fända wi oför dröjligen. Det år lättare att få ver lar, än menniskor, öfwer till Ost-Jndien. Resan dit har ofanilina fmårigheter. eyd mitt råd!7 — — Ri bar orätt, Hr Sqmidt! Jag år nyttigare för Or Marbel än mina och Edra penningar tillsammantagna. Han är gammal och swag, han behofwer en fon, som wår: dar och stödjer honom. J sådan belis genhet är en wän mera wård ån tune nor guld; ett warmt trösteord mera wärdt än rikligt betalda legobjons tjenst. Vär oss icke mer tala decom. Jag reser i morgon til Regensburg. Hos Or von Wallenroth aflägger jag råfenfiap och tadfägelfe, oc begår mitt entledigande. Han år en hederlig man, oc skall jåfere ligen ej lägga binder i wägen för mig. Will Ni wara min och Ör Marbels mwerf: lige wän, få strif några ord OM undere stod min sak. Jag har sett, hur mocket (Ert ord gåller bog Or v. Wallenroth. — — Hr Söymidt betraktade honom