Hålet på armbågen. (Berättelse of H. Zschoge Öfwersätt. ning af G. L. T.) (Forts: fr. föreg. N:o) Han tyckes ej må wäl: Han har i dag lidit mycket. Pan skall styrka fig. Hans sj il är starkare än hang frorp. — Mos dren gick. — Konrad stirrade på Josefa; allt förekom honom som en dröm. Sä ömt deltagande hade ban ju ide wäntat från henne, ide anat hos henne få djuva fänflor. — Kan det smärta Er, Josefa, att jag lemnar Alted? frågade ban slutligen. — — Nej! fwarade hon, Ri gör vått att Ni refer. Ni får, Ni fan ide göra annorlunda. Gud fell ledsaga Er. Ni uppfoller en belig pligt. — — -Men med brustet hjerta, Josefal Jag lemnar ogerna denna sköna ort. — — Mi skall wånja Er från den, liksom Ni want Er wid den. Hos in gen farhäga derför! Tanten på Er olyds lige fader mäste nu wara allt för Er, och den år få — — Jossfsa, skall Ni