Norrländska Korrespondenten – 1 oktober 1856, sida 2

fostbordet, inträdde oförmodadt ett bud med bref til Konrad frin Or Stmidt. Han tog oc läste brefwet, 03 blef dödåblef: de öfriga iaktogo en försont tostnad. snart affärdigade ban budet, gick till sitt rum oc inneslöt fig der. Til middagsbordet fom ban ide; vå hang begäran blef maten uppburen till honom, pwilfet Fru Walter sjelf gjorde. Hon fom och aid tisande, utan att tillåta fig en nyfifen fråga, men i hennes anletsdrag lästes det hjertligaste medlidande. — Konrad förstod detta språk. Han fat tade den afitningswärda fruns band, och fade: 7I morgon wid dagbräckningen refer jag. Här fommer en annan Jns tendent t mitt ställe. Tack för Er wån ffap! J afton fan iag kanske säga Er mer. — — Huru? ropade Fru Walrer förfärad, 7Ni wid lemna of? Dock ide för allud? — — GBanffa fanno: lifi — — För Guds skull .... och ywarföre? Kan Hr Hon Wallenroth. ..? — — 3J afton skall Ni få erfara mes ra! — — Tigande och grätande lem: nade bon bonom. Pans beslut war fat tadt. Han hade utsett en ung, talangfult lagkarl i närmaste si datills widarä