denna, är uppipkeit ar welenstupåll Note traftas af erfarenheten från andra län. der. Wi wilja här meddela twenne erem-. pel terpå, hemtade det ena från den nord: ligaste, det andra från den sodligaste de fen af wår werldsdel nemligen från ÅJstand och mörefland. Jsland hade i fordna tider betydliga barrskogar och egde, oaktadt sitt nordliga läge, en talrif befolkning, som genom blomstrande äkerbruk och boskapsskötsel befann sig i en owanligt förmånlig mar teriel belägenhet. Dess nuwarande utseende år ett helt annat. Sedan stogarne blufwit utrotade, har odlingen af de före ut wanliga sådesslagen blifwit nästan o. måjlig, och jordbruket instränker sig till odlingen af potåter, rofwor och några fokawerter inom jmå obetydliga täppot. så hela ön finnes ide ett storre tråd; endast bartbuskar och dwergbiötfar funna numeralmttijjwas bland def kala klippot. Md undantag af kustdelarne, träffas för öfrigt snappt ett spår tll vegetation, och ön I sin helhet erbjuder en hemsk och fora lig anblick destomer fom man ej fan glömma, att d:n i fo dna tider war blomiftrans de och ett hemwist för riledom, Wetenffuv och pocsi. Fersök till nva skogsplan!eringar hafva misslwckats. Foliet, som förr utmärfte fig för helja och uprta, Ar nu småwert, ijukligt och hemsökes ofta aj fwäåra farjoter. Ocså befinner sig folk mängden i ett längsamt, men oupphörligt aftagande. Att skogsförstöringen i hög mån medwetkat till denna bedröfliga före ändring, år allmänt antaget, ehuru den wål ide får anses wara den enda orfa fen, utan sädane äfwen söfas i fmaterista förändringar och andra telluriska förhällanden. Hwad Grefland beträffar, finna mi i Herrman Hetltners Griecbifden Ehm följande högd anmärkningswärda ställe. Scdan han framställt detta lands tröstfösa materiella belägenhet i närwarande tider, oitrar ban nemligen: vetola wi gå ånnu längre och till och med förneka landets jordmån all widare lhjjakrafr? Jag måste tillstå, ett under den tid jag genomströfwade de olifa delarne aj va gekisåa sastlondet, pämindes jag oupphörligt var en wiss bok, fom jag am gång låft, men först nu werlliqen förstår, sedan jag sielf lärt känna Grckland. Jag menar Kul Fraas werk UKlima und Påäanzenwelt in der Zeit. Landshut 1847. Författaren bar långe wistars i Örckland och säsom botanist genomwandrat det i alaHsiktningar. Han baednar dess åter Auppblomsttinq rent of iäsom en väff omöjligyet Och denna jysiska omöjlighet förklarar han af Äskogens förödning och wattenbristen. Homerus och Hesio—— —t dus omtala mänga skogar, Theophrast omnämner widsträckta skogstrakter kring Parnassus och Helikon, wid Tavgeton och Kyllene, men framför allt i Arfadiens högland. Numera har Grekland i fina tillgängligare nejder ingen skog mer, och på Parnassus börjar barrskogen först 2,000 fot öfwer hafsytan wid klostret Jerusalem. Det framåtträngande ökenkli matet har inskrånkt såogarne till de högsta bergen. Trådrika äro numera endast den högbergiga delen af Etolien och Ssi-Akarnanien, Ftiotis och det medlersta Cu båa samt Kyllenas och Taygetons klyf. tor. Men artificiel skogskultur är omöje lig; till och med pewarandet af hwad iom ännu bibehållit fig är ganska mödosamt och nästan ourjörbart. Qwad fal blifs wa af wåra hjordar, fom år landets half. wa rifedom, om ej getherdarne få genom ströfwa landet från Othrys och Thymphrest till Cap Tanarum och Malea? Huru skulle de nakna bergen så nägon fruktbarhet, och ej det tillätes att swedja, för att göda jordmänen med affta? Så dane inwändningar göra de ofunniga ins neboggarne. De gamla skogarnes Åter. werande år äfwen omöjligt af det skäl, att vegetationens förstöring i massa iill den grad förändrot klimatet, att det geoarafista området för de elementer. ar vile