sluten, enstafwig och torr. Det war, lik som bodde i flickan ett för honom olyck ligt Öde; det war, liffom hade han med ers blifwit skygg och förskrämd. — — Dan förundrade fig sjelj, att denna obe. fanta Josefa hade ingifwit honom en sådan fruktan. Han wille ha det ans norlunda, han wille fatta mod, wide samtala med henne säsom med de andra. Men när flickan säg på honom med de mörfa ögonen, når hon fwarade honom och hennes röst fom Hang själ att båfwa .... då war han liksom bortfoms men och förlorad. — — Man blef den aftonen owanligt länge tillsamman under temligen träfigt sawtal. Då Konrad fedan war ensam på sitt rum, wandrade underbart Josefas hulda gestalt öfwer. adt wid hang sida. Han skakade sitt bufwud och tänkte: Med flickan blir det swärt att funna lefwa. Hwarföre war hon ej nämnd i förbehållet 2 Och då ban kassat fig i fin säng, och tilflus fit ögonen, då swäfwade kring honom den tfjusande skepnaden ännu flarare, ännu närmare. — — Morgonen derpå käntte han förr på Josefa, än på landt måtarne. Och hvad kunde han annat?