Norrländska Korrespondenten – 24 september 1856, sida 2

i Ae . bade Fru Walter omtalat att hon hade en dotter, hwars hemkomst från en slägting i grannstaden hon dagligen wäns tade, oc Konrad tänkte fom få: tlifnar dottren fin moder, få skall hon ingatlunda förderfwa min himmel här i i Alted. Men, fom sagdt är, bladet wände sig. — — En afton äter wände han från en stogstrakt, der han hade landtmåtare i arbete. När han inträdde i matfalen, befann sig der, jemte Fru Walter och Förwaltaren, ett ungt fruntimmer, wide pass 17-årigt, brunlockigt, med fina anletsdrag och med en blid . ... Konrad bugade fig ganska wördnadsfullt. Den sköna fremlingen beswarade, rodnande, hand helsning. Fru Watter fade: Det år min dotter IJofefa. — — Konrad förglömde både landtmätare och skogar, hwarom han dock hade tänkt att i flera wigtiga fall rädgöra med Förwaltaren. Han förglömde till och med att säga den ng anfomna något angenämt, under det att hon med qwinligt behag och ädelt fid hwiskande stäsde til honom några wänliga ord. Wid bordet, der han es eft plägade wara soräkfam, Ööppenhjere ig och skämtande, blef han denna gång