Norrländska Korrespondenten – 20 september 1856, sida 3

mina rättigbeter fall Ni utofwa. RA kenskaverna oc inkomslerna psänder årligen till mur wän, Or Schmidt. — — Konrad wille forebåra ursägter: hon för stode landtbruk alldeles töruct, o. I ow Hans bloygsamhet halp intet De bad. gamla herrarna ansatte honon på mai. ligaste wis. Ör v. Wallenroth, i tant. att Konrad fann arvodet för få widlyi tiga göromål alltför ringa, öfade pa lo nen, biod bonom mer och mer, och för dubblade slatligen den först utlof vad. summan. Konrad war på engång be stört ot glad. — Men, anmarkte han hur fommer ett sä utomordentligt för troende på min bt? — — Hre v. Wan lenroth pekade på Or Schmidt. Den. ne mans bijerta, fade han, och min bieria aro en. — Saken blef nu skrift. ligen afgiocd. Derefrer framkom dock Or v. Wallenroth med ett förbehåll, på hwilfet han lade mycken wigt. — Aa på Alecks slott och def tilydenheter, sade han, äro underfanade Eora bre: fallningar, utom en enda person, som ar mig dyrbar, ehuruw il hon knappaf fån. ner mig. (Forss.)