Norrländska Korrespondenten – 20 september 1856, sida 2

rältades att Ör Marbel redan för ett år sedan dade sält bujet och lemnat staden. Han gick söriande från den ens gatan till den andra. Sfkulle wäl min fosterfader ide baft den ömheten, att äre minstone underrätta mig om denna före ändring? — Han gid, mod ränseln på ryggen, till Snickar herberget för att der tillbringa natten. Påföljande dag bee gaf ban fig til Hr Schmidt, Hr Murs bels mest wärderade wan, för att få underrättelser om fin wälgörare. — Den gamle Bankiren igenkände bonom genast, oc mottog bonom med bierrliag glädje. — Gud ware lof, Hr Dokor! ropade ban, att jag ännu fick fe Er. Wär gemensamme wän bar ref till Ost-Jndien, sasom Ni wet. Han bar hos mig lemnat 200 Louisdborer, hwilka han wille tetamentera till Er bosåtitning när Ni engång äterfonme. — — Rest til OstJndien! utbr. st Konrad, och tårar rus lade öfwer hans kinder. — — It Ni vet ide? fortfor Hr Schmidt. Wår wåän hade bär i staden allehanda note gäng och förtret: Fursten wille adla Hos nom, men ban, efter sitt sätt, skickade adelsfullmakten tildafa till Hans Högs