Norrländska Korrespondenten – 20 september 1856, sida 2

lAiii n ea gesäl kunde de knapvast få. oh öfwer vane lärdom bäpnade de. Mängen fa: ger vorgardotter hade rått gerna hällit den underbare främlingen qwar, och giort honom til fin herre oh mastare! Ty Konrad war en rar yngling; hang swar ta ögon woro fulla af tif oc elr; hane bållning war ädel och wärdig; dock war hang umgänge med bang likar wänligt, intagande, blygsamt. Aila tyckte om den desynnerlige. — Wisserligen satte här oq der en wadker flicka hang bierta i oro. Hun fet fig lös: intet flogtigt tycke sid utwedla fig till böjelse: ban skulle va? anjett det för ett nytt Hål på arme bågen. Hem till sitt tofa fadernesland wille ban, för att i närbeten af fin andre fader tillbringa fut lif sasom Snickare eder advokat. — Efter många års wandringar stod han en wacker dag åter i N. framför fader Marbels hus. På 3 år bade ban ide haft någon rad från denne; sjelf bade han deremot regel mässigt, ymart fierdedeldsår, skrifwit till sin wälgörare. Nu gälde det, om den ädle mannen ännu war wid lif — Kon rad blef dodablef, dä han möttes af främmande versoner, och af bem undere