konst. Man läter blott icke hålet få HIV större; i annat fall blir en skräddarc nåde wändig för kläderna, en läkare för bel fan, och för be sedliga hålen erfordras den straffande öfwerheten! — Det fine ned ingenting, fom är obetydligt och tif giltigt, hwarken i det goda eller i det onda. Den fom tror annorlunda, fåne ner ide fig sielf och werlden. Men busbonde hade ockjä ett afskywärdt bål på armpägen; han mar remligen grälaktig, tyrannisk, nockfull, oc wille alltid bafwa rätt: derigenom wällades mig mängen förtret. Jag motsade Honom: då blef det gräl. Men, tänkie jag, det der funs de förorsaka mig ett hål på armbägen, och jag sjelf blifwa grälig, gallsjuk och odräglig, som min husbonde. Frän den stunden lät jag alltid mannen hafwa rätt; jag ätnöjde mig mwed att göra rätt, och bewarade sälunda ä min sida fred od) ro. — — Di jag hade lärt ut, fick slag unställuing hos en annan föpman. Wan att wara glad med få tefnadgbe pofwer (den, fom har många fådana, år aldrig rätt glad), inbesparade jag mycket. Wan att aldrig hos mig före draga nägot häl på armbägen, och öns