Norrländska Korrespondenten – 13 september 1856, sida 2

stora swarta ögon. — — Gif mig äf: wen dina 5 Krenzer! — — Nej, de äro mina! — — Du ffall ide mer beböfwa dessa penningar. Du har ine gen Nytta af dem. Jag tager dig hem till mig. Du skall bli min fon, om du uppförer dig wäl. Will du det? — — str det Ert allvar? — — Ja, min gosse! Men har du mer venningare — — Gossen plockade fram några fops parslantar, bvilfa Hr Marbet äfwen tog ifrån bonom. — — Följ mig nu! Från denna dag har du äter en fader och ett hem. 3. Fostersonen. Den lille Konrad Eck — så bette den fattige gossen — sick nu n72 klader, men uf groft oc simpelt tyg. Han hade war rit wan att tilbringa nätterna i uthus eler under bar himmel. Den rife Or Marbel gaf bonom en halmsack till läger, och beslod honom den tarfligaste kost. Gossen war som i sjunde himmeln: alltid glad, q oick, tjenstwillig och ofsrtrus ten; ban wisade mycket godt förständ, men war ofunnig och rå i allt, fom låg utom en tiggares erfarenhet och lefuadre wanor. Efter ett haft ar war den ute