Norrländska Korrespondenten – 13 september 1856, sida 2

if ven ban hade redan fia Hand fickan för utt belåna det wackra wängstycket. — Sywad ba de gifwit dig? frågade han Gossen framwisade de små mynten i den af grankäda nedsmorda od af qwis starna sönderrifna banden. — Sem Krenzer (fu och en balf ffillinad, berre! — Fem Krenzer! suckade Ör Marbel: Stadars goåfe! — Han tog banden full med silfwermynt, oc) fallde dermed gossens båda bänder. — Häpen öf ver få mycken rikedom, betraktade gossen med stora ogon än gafwan och än gif varen, och frågade slutligen: 7 Sal jag ha allt detta 2 — — Mt, min gosse! Men hwad ämnar du göra dermed ?g7 — — Jag wet ej sjelf. Köva mig nya Få der! Jag fan nu lefwa fom en berre. — — far du inga föråldrer? — — Sedan 2 är år jag faders oc) moderlös. Min far war soldat och stupade i kriget. Min mor dog af sorg, och sedan wille man bemma i byn ej weta af mig. — — Gif mig vengarna tillbaka, goåfelt — — Gifwa tillbafa! Wifame mans? — — Autsammans. — — Bedröfwad äterlemnade gossen gäfwan, och ett par tårar fördunklade glansen I hans