Bror och Syster. (Forts fr. föreg. N:o) Han wille icke gifwa sig tid: Änden, fom finner all wetenskapens rikedom för fig, finner lifwet för fort att tillegna fig allt och förfortar de: äånnu mer med fin idkeliga sträfwan. Dagen blir honom för fort, han tager nattens timmar till btelp, då kroppen skulle hämta hwila, och den outtröttliga själen läter denna sin trofaste medhjelpare utmattad duka under på wägen. DÅ dror oh soyster möttes, war yuglingens find bleknad; en öfwerjorbisk glans laste från hans ogon och hans tal war mera fritt och vewingadt. Wenniskorna kallade hans ord poesi, men systern anade, att det war en bättre weride fullhet, fom genklang i dem. — Han wille yelst få wid hen: nes sida, omslmgrad af hennes arm och slitra ut åt styarnas flyktiga popar, följa fogelns flygt och bada sina tankar i den flara ettern. Ojta talade han om graf wen oc önstade då, när han en gång