Ru uti min lugna hydda jag till hwila mig beger, wiss, att Han, fom will mig skydda, genom nattens mörfer fer. Wänligt fig Hans engel lägre wid min tysta hufwudgärd, och i fromma drömmar hägre dilder från en båttre werld! Fem, Femton od Tretiofem. Hwad älskar flickan aldramest då fem ärs fröjd i hjertat brinner? Jo ww de åren längst och bäst sitt nöje hon i dockan finner. Men barnet snart år femton år och lek och dockor bort hon skickar. Till spegeln aldrahelst hon går och längtansfull deri hon blickar. Ack, allt för snabbt de flyga bort de glada, tjusningsfulla åren. Ett fel har ungdomen: — för kort den warar; — den är slägt med wåren. Wid trettifem; ack, o och we! Ej nu som förr af fröjd hon spritter. Den fordom yra flickan, se, don wemodsfull med minnet sitter. Hwarjehanda. D Den för fina infall namnkunnige Biskop F. i W predikade för någon tid sedan i sistnämnde stads kyrka, och hade till åhörare Landshöfding S. Den fednare yttrade då om Biskopens predikan, att den wål kunde wata ganska god, men att predikanten fade få dåliga utförsgåf wor. Wid en middag hos Lan:shöfdingen kort derefter blef Biskopen af denne anmodad att föra wårdinnan ut til bordet. Biskopen swarade dä, att han wisste ej huruwida han wågade ätaga sig ett dylikt uppdrag, enär det war be kant, att han hade få dåliga utfördgåfmwore — Den 23 fistl. Juli stod en bilde skön 17-årig flida, Aradella Dulkeshe, för rätta i London, för det hon bitit nåde tippen af en ingeniör, hwilken wågat finna den unga skonhetens syster ännu frö nare. Hon utffuldade fig med att inge niören welat taga en kyss af henne, men förklaringen hjelpte ide. Hon blef dömd till ett års cellfängelse samt fostnadsersättning. — —ä — — —