SST 7 säste, bwilket förut föreföll den försagde ointagligt, då eröfras himmelen, då mwinnes seger, då tages barnastap, och men. niskan uppstär, om od med bruten höftfena, med mädt egenwilja, wålsignad, stundom äfwen under stilla tillbedjan förs wissad, om nådaständet. Hvad den tidi ge bedjaren fedan under dagen gör, har, Derest han bedit i anda och sanning, framgång, ty hang gerningar göras i Gud. Detta förhållande, till fin bofftaf fändt for många, är ide dess mindre en hemlighet för de fleste wår tids mennis stor. Äfwen de trogna behöfwa påminnas om tillwaron af denna hemlighet. Wår tids chkriisina sakna kraft i fin ri stendom. En allmän klagan deröfwer förspörjes till och med frän dem sjelfwa. Må de gå till Gud, taga Gud på orden, lyssna till och begrunda Guds loftea i sitt ord, må de bittida uppstå för att kåmpa med Gud tills morgonrodnaden uppgår och ide släppa Honom förrän ban wälsignar. Kraft skall då fomma. Ty Gud hör de förkrossades rop oc när Gud böuhör, blifwa alla hinder om intet, syntes de än få oöfwerwinnerliga. Må wi derföre hälla ut i bönen. Må