stod en stor jugga och fnaskade vå de sista lemningarne af den smorda fcdel. bofen, hwilfen inneböll 500 Mor, bwilfa alla woro förtärda. J hettan tog ban en siafe och slog idjel suggan, fom war drägtig med tio grisar. Det war olycka på olycka, hufwud. safligen förors. tad af den ryste kejsarens död. Ola ref sig i örat oc förbannade fin förctj dag Hutrun tröstade honom med att allt war werldsligt; men Ola te och smög sig undan. Några timmar sednare bittade hustrun oc torporalen bonom vå winden bängande död öfwer sädesbögen. Hustrun afswimmade of före skräcketje. Korroral Hurtig yttrade med Djup tonwigt: Noga spar od fn tar. Wid boupptedningen uppgick förmogenbeten till 4 tunnor guld, utom hemmanet, men slägringarne woro ändå ide nöjda. De fade alla med en mun: II trodde det skulle warit iaycket mera. Detta war tacken för det han sparat här i werlden, och nagon bätre förtjente han ide; ty nuld ej annat är än mull, när Det ffrapad ihop under dylika lefnadsomssändigheter. (M. A.)