. — SE nn barn, säsom förhållandet war med Ola Trulson. Hans stackurs hustru led förs färligt af denna otiviga snälhet. Hon wille gerna njuta något af denna werl. dens goda och visputerade ofta med mans nen om hans gnideri. Hon wisade hos nom enligt Guds ord att allt war förgångligt under solen, och att wi ingens ting funna taga med oss i grafwen, utom en usel fropp; men Ola war dof för alla sunda argumenter. Hans själ hängs be wid guldet, kfjom en bungrig blod. igel wid ett safjigt köttstycke. Pysirun bade ett kraftigt biträde i en gammal korporal, fom offa inställde sig i huset och dref litet med gubben för hang flös seri, säsom han vå flämt uttryckte sig. En dag i Mars mågad sisiiidne år fatt Dla Trulson helt grötmyndig wid bordet och råknade penningar, då forpos ral Hurtig inträdde, owanligt allwarsam, hwilket synbarligen war en fmula tillgiordt. — Kan du sälja mig en tunna råg i dag, fader Ola. — Nej! swarade Ola torrt. — Du bar kanske ingen?