.Ai — ortens djurläkare kurerar honom, för hwilket beswär Han erhöll i läkarearwode fyra kappar hafre. Så bögt wärde satte han vå sitt tif oc blef från den stunden ännu mera nogräknad. Han räfs nade bröden wid hwarje bafning, far märke i fläsket när han for bort och bjöd sina männer endast på kornkaffe, hwilket hwilket han wid högridliga tillfällen blan bade med fyragradigt trollwatten, Han rökade torkad potateskäl i st illet för tobak, och war så patriotiskt sinnad att han aldrig drack win, utom då andra trafs terade; men då kunde det hända att han intog få stor qwantitet, att ban blef litet på röken. Aldrig gaf han någon fattig annat än förebräelser; aldrig sälde han fin fåd utan i den dyraste tiden; aldrig säg man ett leende på hang tunna läns par wid andra tillfällen, ån då ban betraftade penningeskrinet eller sina stora sädeshögar. Till sitt lynne war han were sig som en gammal björt och tnarrig som nya stöflor. Han war i det hela en rif. tig lornjude. Det är för wanligt menniskoförständ swårt att begripa en dylik nidskhet hos menaiskan, helst när Hon ide eger några