Norrländska Korrespondenten – 23 augusti 1856, sida 1

hälet äterstäldt, och att det wäl ännu kommer att ätgå någon tid innan rörelfen der alldeles upphört. Krigsrätten i Madrid var bittills dömt öfwer 20 pers soner till deportation. — Från Katalonien berä:t.s, att den af regeringen till marskalf utnämude Zavatero går till wäga med förfärlig grymhet samt att nedffjurane det och devorterandet under honom ännu för ingen del upphört. Til Kölner Zeitung skrifwes från Ma: drid den 7 dennes: O Donnel war aldrig mera oderoende än i detta ögonblick. Wisst år, att en fulllomlig bryming emellan honom oc hofwet år nära för handen. Man hade till hans efterträdare utsett genes ral Pezucha, en man, bwilken, fom be. kant år, räknar absolution till sina prins ciper. Men saken förliktes ännu en gång genom några af kronans betånte sammare rädgifware. Anledningen till den allwarsamma striden emellan dofwet och miniftervrefidens ten utgöres af flere föremål som mäste ordnas, flera frägor som mäste lösas. Drottning Kristinas äterkomst till Spanien sla Ifortfarande ställa fig såsom en twedräge tens ande mellan bofwet och kadin ettet. Spanska tidningen Evoca derättar vå följande sätt Esparteros sista fams manträde med drottningen: General Espartero, hwilfen man bewiljat en af. stedsaudiens, emottogs af D. M. i Sön. dags fl. 6 vå eftermiddagen. Drott. ningen började samtalet sälunda: Hur har du wätt, hertig, sedan wi sist råfa des? Omar har du wariit, eftersom hvar: fen jag eller någon annan menniska bör: of dig det ringafte 2 Dessa båda frå gar gjorde ett djupt intryck vå genera: ten, bwilfen endaf swarade: Madame: jag drager mig tillbaka i det enslkilte lifwet. Jag fan numera hwarken tjene min drotining eller mitt fädernesland men i Logrono will jag för dem både anropa himlens beskydd. Jag Mall e swika hwarken mina eder eller den sa na jag swurit att förswara. Jag rese hem till mitt hus, och der skall mar funna krossa min kropp, men ide mi ål!